En makalös resa

I år genomförde klubben “Cheap Race” för fjärde gången. För min del var det första gången jag deltog, har bara följt de tidigare resorna via de bloggar som funnits. Vad det handlar om är en trevlig resa genom norra delarna av Europa tillsammans med andra Jaguar-entusiaster. Det finns många tillfällen att lära känna nya människor och att få ta del av andras erfarenheter och upplevelser liksom att själv dela med sig av sina egna. Arrangöerna hade gjort ett mycket gott arbete med att hitta hotell som rymde alla 82 deltagare samt hade plats för alla bilar.

Vad gäller och hur fungerar det?

Cheap Race går ut på att köpa en Jaguar/Daimler i Storbrittanien och köra den till Sverige enligt en förutbestämd rutt. Som namnet antyder ska bilen vara så billig som möjligt, men den måste vara skattad och besiktigad i Storbrittanien. Att köpa en bil osedd via internet är förenat med vissa risker. Några väljer att åka över lite tidigare för att åka runt och titta på bilar medan andra vågar chansa. Det är upp till var och en att avgöra vad som känns rätt. En vanlig inköpskanal är ebay.co.uk. Där är bilarna ofta mycket utförligt beskrivna och det som står i annonstexten stämmer oftast med verkligheten. Skulle det visa sig att verkligheten inte stämmer med beskrivningen kan man normalt avstå affären. Men det kan vara lite jobbigt när man står på en gård långt från det mesta, som man kom till genom att säljaren hämtade upp en på en tågstation. Det är då inte självklart att säljaren glatt kör en tillbaka till stationen. Vad jag hört från tidigare år är det inte någon som blivit grundlurad.

Racet handlar inte om att köra fort utan om att samla poäng i olika deltävlingar. I år hade det satts ett riktpris på 800 pund. Den som köper en bil för £800 får 0 poäng vid starten, betalar man £1000 får man 200 minuspoäng och den som betalade £300 hade 500 pluspoäng vid start. De olika deltävlingarna ger vinnaren 140 poäng, tvåan 130 och så vidare. Ett driftstopp ger minuspoäng och behöver man köpa reservdelar eller anlita verkstad tas den kostnaden upp och ger ett minuspoäng för varje pund.

Nytt för i år var att det inte fanns något maxpris för bilinköpet. Tidigare år har det varit mellan 1200 och 1400 pund, bilar dyrare än så fick inte vara med på resan. Nu fick man köpa hur dyr bil man ville men för att vara med i tävlingsklassen gällde det att hamna i den nedre halvan av inköpspriset. Nu var det 27 anmälda bilar så de 13 billiagste var med i tävlingsklassen medan de övriga 14 var medföljande.

Starten

Årets race startade vid företaget XJ Restorations i Eastbourne, det är ett företag som renoverar äldre Jaguarer. På deras gårdsplan lyckades vi få in alla deltagande bilar och det är först nu som man ser vad de andra har köpt för bil. Många X300 och X308 rullade in och några XJ40 samt en XJS V12. Det som kanske väckte störst uppmärksamhet var två XJ40 ombyggda till långa svarta limousiner samt en klassisk gräddvit Daimler DS420 Laudalette från 1973. Endast en dieseldriven bil, en X-type. var med samt att det fanns en LPG-konverterad XJ8. (LPG innebär att det går att köra även på gasol).

Teamen fick nu sina Cheap Race dekaler och dekalark från sponsorerna och dessa skulle på innan starten. Lagen tilldelades även ett startnummer där den billigaste bilen fick nummer 1. Utdelningen av dessa startnummer var mycket spännande då man inte riktigt visste vad de andra hade betalat för sina bilar. Hade man lyckats köpa en bil billig nog för tävlingsklassen? Gränsen blev att bilar under £1000 hamnade i tävlingklassen, bland dessa fanns de båda svarta limousinerna. Den dyraste bilen var en XK8 för lite över £5000, som kördes av tävlingsdomare Sven Eklund tillsammans med dottern Matilda.

När alla bilar fått sina dekaler och startnummer var det dags att starta Cheap Race. Förarna antecknade mätarställningen i protokollet. Keith från XJ Renovations vinkade iväg de första bilarna och vi rullade iväg mot Eurotunnel. Då ett tävlingsmoment handlade om eco-driving svängde många förbi bensinstationen för att starta med full tank.

Resan till Eurotunnel bjöd inte på några överraskningar, och vid ankomst till incheckningen fick många möjlighet att ta ett tidigare tåg än planerat. Själva tågresan tar 40 minuter och under den tiden sitter man kvar i bilen eller står utanför precis brevid sin bil.

Resan mot Sverige

Första stoppet var i Dunkerque där vi hade en gemensam middag på restaurangen mitt emot hotellet. Det var en av få inplanerade gemensamma middagar under resan och att samla över 80 personer på ett och samma ställe är inte helt lätt. Färden gick sedan vidare genom Belgien till Nürburg, därefter väntade Münster följt av Lübeck och sedan genom Danmark för att sluta vid Barsebäck Resort.

Varje dag började med ett förarmöte klockan 08:30. På dessa möten gav tävlingsledningen information om dagens deltävling och om det fanns några särskilda hålltider eller annat att ta hänsyn till. Tips om platser att besöka på vägen dök ofta upp samt att domaren redogjorde för poängställningen och resultatet av föregående dags tävlingsmoment.

De olika dagstävlingarna bjöd på olika utmaningar. Första dagen handlade det om att hitta kortaste vägen mellan Dunkerque och Nürburg. För egen del blev det många timmar på extremt smala vägar och genom bostadsområden som jag aldrig annars skulle kommit i närheten av. En annan dag fick varje lag ett papper med kluriga frågor som skulle besvaras. En del av dessa tävlingar gav poäng i den stora tävlingen medan andra belönade de tre bästa resultaten med en liten souvenir. Dagstävlingen “Nice feature” handlade om att varje lag skulle dela ut totalt 20 poäng till övriga lag för saker som de uppskattade med deras bilar. Det kunde vara allt från någon läcker detalj på bilen till en rostfläck eller vad man nu tycker är värt att premieras. En hel del röstfiske förekom under denna dag.

När det var dags att lämna Tyskland för att köra in i Danmark möttes vi upp av den danska Jaguarklubben. Ett tiotal vackra sportbilar från 50-60 talet väntade på parkeringen vid Scandinavian Park. Glänsande vackra XK150 och E-type stod i stark kontrast till våra Cheaprace-bilar. Vi åkte i en karavan från mötesplatsen till målet för dagen, som var den danska byn Agerskov. Hotellet i denna lilla stad bjöd på mycket generösa utrymmen. Vi fick ett stort rum för oss själva där det serverades en härlig grillbuffé föjd av en genereös efterrättsbuffé. De klarade utan problem av att se till att alla över hundra gäster fick mat och dryck någorlunda samtidigt.

Efter middagen blev vi uppmanade att ta en liten promenad till den närliggande “Butiksboden”. Det som från gatan såg ut som en äldre butik var i själva verket den danska klubbens regionsordförande Bent Clausens garage. I en mycket ombnad och trevlig lokal fick vi uppleva en rad härliga bilar. Precis innanför dörren väntade en XJ40 Daimler Double Six, bakom den gömde sig en Volvo PV och brevid den en S-type från 1999 i nyskick. Där fanns även en A ford, en XK150, en Harley Davidson från 1920 och en del annat godis. På hyllor utmed väggarna fanns en hel del Bang o Olufsen apparater, äldre leksaksbilar m.m. Väggarna var prydda med gamla reklamplåtar för dansk öl, olika oljor och bensinbolag.

Resan gjorde ett stopp till i Danmark, Lyngby. På vägen dit passerade vi Ole Sommers bilmuseum. Familjen Sommers har sålt bilar i många årtionden och även tillverkat egna bilar i mindre skala. Museet visar över 60 bilar, de äldsta från början av 1900-talet och de yngsta från 1970-talet. Märken som Alfa Romeo, Maserati, Renault, Volvo, Jaguar m.fl. Här finns SS1, SS100, en av de få D-type som finns kvar, Mk V, MK IX för att bara nämna några. Ett riktigt paradis för den som gillar äldre bilar.

Vädret under hela resan har varit omväxlande, men i stort sett alla kvällar har bjudit på fint väder. Regnet har mestadels fallit under tiden vi kört. Regnkläderna har legat nerpackade hela resan. Ironiskt nog regnade det en del sista morgonen och när vi körde in i Sverige möttes vi av ett rejält skyfall. Det var så kraftigt att man knappt såg vägen precis framför bilen. Det lättade dock lite lagom till vi rullade in vid Barsebäck Resort där vi blev mottagna av släkt och vänner som hälsade oss välkomna hem igen. Vid målgången var det även dags för den sista tävlingen “Peoples chiose”. Alla besökare och tävlande fick lägga en röst på den bil som de helst ville ha med sig hem.

Efter lunchen var det dags för domaren att tillkännage resultatet av tävlingen. Förstaplatsen gick till team Eldflugan som köpt den näst billigaste bilen och som lyckats ganska bra i alla dagstävlingar. Mellan andra och tredje plats skiljde det mindre än ett poäng. Team Doherty hade spenderat några penny mindre på att tanka luft i England jämfört med team Fille, vilket avgjorde resultatet. Prisbordet bestod av presentkort från företagen Verktygsboden och Joe’s Garage. Peoples chiose föll inte helt oväntat på team SAC Nordics vita DS420 Laudalette.

Upplevelsen

En sådan här resa liknar inte något annat. Att köpa sig en riktigt billig lyxbil osett över internet är lite nervöst. Det görs dessutom i ett annat land med en lite annan kultur än den man är van vid. Språket är inte ens modersmål och många termer har man inte riktigt koll på. Rätt papper ska fyllas i och pengar ska överlämnas. Vad har vi missat? Är vi nu ägare till denna bil eller stoppar polisen oss vid nästa trafikljus? De flesta av frågorna hade man fått svar på av tävlingsledningen, och denna klubb är full av hjälpsamma människor så det går att förbereda sig riktigt bra inför köpet.

Med bilnycklarna i handen sätter man sig lite nervöst i bilen och startar motorn. Låter det bra? Vad är det som rasslar? Ska varvräknaren hoppa hysteriskt mellan 1000 och 3000 varv? I med D och lätta på bromsen. Ja, bilen rör sig! Svänger ut lite försiktigt och rullar mot utfarten. Det verkar fungera. Ut på vägen med sikte på första bensinstation. Bilen fungerar bra, något litet elfel i instrumentbrädan som gör att varvräknare och bensinmätare lever sitt eget liv, kupéfläkten fungerar inte helt som den ska heller och AC:n saknar gas. Efter några timmar i bilen har man lärt känna den lite och kan börja njuta av färden. Är det inte värre fel än så här bör vi kunna ta oss i mål.

Detta år hade man lagt in ett par extra hotellnätter för att varje dag skulle bli kortare tid i bilen och mer tid att träffa varandra. Varje kväll hamnade man med några nya personer som man kunde lära känna lite bättre. Geografiskt hade hela Sverige täckts in, från Kiruna ner till södra Skåne, liksom västkusten, dalarna, Stockholm, Småland m.fl. delar. Ålderspannet var också brett, från barn till pensionärer. Alla har i alla fall ett gemensamt intresse: bilarna. Har man inget annat att börja prata om går det bra att öppna med en generell fråga om bilen. Det brukar leda till andra ämnen och härliga berättelser när alla dessa personer blandas och pratar över en bit mat eller något att dricka.

Då delmålen är bestämda i förväg men vägen dit är upp till var och en att själv bestämma händer det att några pratar ihop sig och gör en liten avstickare till något de vill se på vägen och kanske bjuder in fler. På så vis kommer man till platser som man inte ens visste om att de fanns och får uppleva och se saker man annars troligtvis inte skulle gjort sig besväret att besöka. Det finns även möjlighet att få åka med ett annat team för att uppleva hur deras bil är.

Kostnaden för detta äventyr är inte så hög som man kan tro. Boende, besin och andra resekostnader landade för min del på ungefär 8000 kr. Till det kommer middagar/luncher samt köp av bil och försäkring/skatt.

Jag ångrar lite att jag inte sett till att ha kunnat delta vid de tidigare resorna och kommer göra allt jag kan för att kunna vara med på nästa.