Fem Jaguarer senare

Uppväxt i Bromma på 70-80-talet med Jaguars återförsäljare utmed en väg som vi ofta åkte på. Cykelavstånd till de fina kvarteren med dyra bilar på uppfarterna. Där någonstans tror jag att min relation till detta bilmärke började. Bilar som syntes och hade enligt min uppfattning en mycket vacker kaross.
När åldern sedan uppnåtts att ta körkort och skaffa bil (1986) fanns det inte på kartan att ens fundera på en Jaguar. Då var det fortfarande dyra bilar, min ekonomi som helgjobbande stundent tillät en Saab 96/V4 från 1970.
Åren gick och drömmen om en Jaguar började väckas till liv igen. Av en händelse såg jag en Blocket-annons (2001/2002) där det erbjöds en XJ6 med troligen havererad motor för cirka 20000 kr. den stod nära där jag jobbade och jag försökte lista ut vad en ny motor kunde kosta. Bilen såldes innan jag hittat priset men då insåg jag att det nog kunde vara möjligt att äga en Jaguar.
I samband med detta hittade jag klubbens webbsida och forum. Jag läste men registrerade mig aldrig. Sporadiskt följde jag diskussionerna och annonser. Under 2005 började jag på allvar leta efter en bil. Provkörde ett flertal, hittade information om olika modeller. Så en vinterdag 2005 dök det upp en XJ6 serie 1 från 1970 till ett riktigt vrakpris på forumet. Efter kontakt med säljaren tog jag tåget till Göteborg och mötte säljaren på stationen. Det blev affär och en spännande resa hem till Stockholm. Mer om det finns att läsa här: http://arkiv.jaguarklubben.se/forum/discussion/2088/mitt-foersta-jaguar-koep
Om XJ6 Serie 1 kan man säga att den kräver en del underhåll och att rosten har en förmåga att hitta fäste. Man måste nästan ha ett garage med vissa mek-möjligheter för att kunna äga en sådan bil. Det var dock ett perfekt insteg i denna värld för min del. Bilen var sliten och såg inte mycket ut för världen. Detta exemplar hade den lilla motorn på 2,8 liter och manuell låda. Trots det ganska pigg (om man tar i beaktande ålder och vikt) och mycket härlig att färdas i. Efter ett par års ägande insåg jag att bristen på garage och till viss del tid inte var bra för bilen. Jag sålde den och tänkte att det vore bättre med en modernare bil.
Det dök upp en XJ40 som stod ganska nära mig. Också den till ett riktigt vrakpris. Jag åkte dit en kväll och tittade på den i gatlycktans sken. Det såg bra ut och den gick som den skulle. Dock lärde jag mig att man ska köpa bilar i dagsljus. Motorhuven hade haft en leaper som någon avlägsnat med våld. I dess ställe fanns en growler samt rejäla sprickor i lacken ut från hålet där leapern suttit.
Bilen i sig var bra, den hade lite problem med kupéfläktarna som är vanligt på dessa bilar. ACn fungerade inte heller som den skulle och innertaket hängde ner.
XJ40:ns lite kantiga former tilltalar inte mig helt. Jag är mer för de mjuka linjerna hos de tidigare och senare modellerna. Via forumet dök det då upp en XJ6 serie 3. Jag åkte och tittade på den, den hade underkänts av bilprovningen p.g.a. en rostskada i en balk. Priset var satt med hänsyn till det och jag chansade på att det skulle gå att laga för en rimlig peng. Säljaren körde hem bilen till mig och jag bokade tid på verkstad för åtgärd. Det visade sig att hela frambalken var rejält rostskadad så det fick bli en ny sådan. Verkstaden tyckte även att jag skulle uppgradera framhjulsupphängningen när allt ändå var nerplockat. Verkstadsräkningen blev lika hög som kostnaden för bilen. Det var fortfarande ett rimligt belopp för en sådan bil, dock lite i överkant.
XJ6 Serie 3 är nog den bil jag tycker är härligast av de jag hunnit prova hittills. Den går mjukt, det finns viss kraft från motorn och är sådär lagom modern. Konstruktionen är dock gammal. Med en motor skapad på 40-talet, bakbromsar placerade långt in under bilen och mycket begränsat rostskydd så kräver den en del tid. Efter en tids ägande ansåg bilprovningen att bromsarna bak inte var bra nog. Motorn blev också lite för varm vid längre körningar så jag insåg att det var bäst att låta någon som hade möjlighet att själv årgärda dessa saker ta över den. Än en gång var det forumet som erbjöd en lösning. Det blev ett byte till en högerstyrd X300 (en gammal CheapRace-bil). Det där med högerstyrt kändes lite skrämmande till en början. Efter en timme bakom ratten kändes det helt rätt. XJ6 från 1997 är en underbar bil att köra och åka i. Hög komfort och driftsäkert. Just detta exemplar hade problem med avgasvärden och bromsar när jag köpte den. Bromsarna berodde på att beläggen var helt slut och därmed lätt att åtgärda. Det som var knepigt var att få loss skivorna bak för att byta handbromsbackar.
Avgasvärdena visade sig bero på dåliga lambdasonder som byttes. Dessa stora motorer behöver köras ganska hårt för att bli genomvarma så innan besiktning är det bra att köra som en biltjuv för att värma upp katalysatorerna. Är de inte glödheta blir värdena dåliga. Med rätt besiktningsman är det inte något problem att få dem att varva motorn rejält några minuter innan avläsning. AC-kompressorn hade skurit och att hitta en bättre begagnad sådan i Sverige är inte billigt. 4500 kr var det lägsta pris jag såg, samtidigt som de på ebay i Storbritannien kostade 1400 kr. Med frakt landade det på 1700 kr. Med den på plats och påfyllning av systemet åkte jag med en behaglig kupétemperatur igen.
Det visade sig vid ett besök på bilprovningen att bilen var lite väl rostig undertill. Fick hjälp av vänner i klubben att åtgärda detta men insåg i samband med det att liknande problem kommer komma tillbaka. Dags att sälja alltså och fundera på vad det skulle bli istället.
Valet föll på en X-type med fyrhjulsdrifts. Jämfört med de tidigare bilarna jag ägt känns den väldigt lättmanövrerad. Den är förvisso avsevärt mindre än en XJ vilket kan förklara en del. Den har dock inte riktigt samma premiumkänsla. Som när jag skulle tanka den första gången och inte hade insett att man var tvungen att dra i en spak inne i bilen för att öppna luckan vid tanklocket. Tanklocket kändes dessutom extremt plastigt och lite svårhanterat. Men bortsett från det känns det mycket Jaguar inne i kupén. Sköna stolar och ombonat. Plastigare än XJ – men det bör skilja en del mellan en bil för 300.000 och 900.000 kr, ingenting konstigt med det.
Det ska bli spännande att se hur en “lågprisjaguar” står sig över tiden jämfört med de dyrare. I mitt fall är X-typen den dyraste Jaguar jag köpt. 🙂